Jag har varit lite missnöjd med Sture senaste gångerna. Jag ställer så höga krav och jag vet inte riktigt varför egentligen. Jag bara gört.
Han zickzackade som en tok i Söndags och slängde upp nosen lite väl mycket, något jag beklagade mig över innan vi gick ut och tog spåret.
Vad gjorde hunden?
Satt som en staty (nästan iaf) undertiden jag gjord en skottplatsundersökning.
Sedan gick han rak som en linjal på spåret och tog 90gradensvinkeln lika rakt den.
Dock hade han svårt att hitta slutet och förvirrade sig bort från det en stund.
Det enda var att det gick förjäkla snabbt. Men kul hade vi!
Jag får träna på hans snabbhet på söndag.
Det är verkligen kul att se att han vet precis vad det handlar om. För när selen var på och jag reste mig så stack han som en pil till skottplatsen. Verkligen en härlig syn!
På söndag ska vi ut till våra vänner Johanna och Peter och spåra lite med dom och det ska bli spännande. Tror jag ska lägga ett längre spår med två vinklar till Sture då.
På tisdag ska jag och Åsa spåra och då ska jag lägga ett kortare i en uppförsbacke och ett i olika terränger tror jag. Beroende helt på hur det går på Söndag såklart.
Det får nog bli tisdagar och Söndagar som är spårningsdagar och variera spåren väldigt mycket så att han inte tröttnar.
Kanske be sambo skjuta en till kanin så att även jag får något nytt att spåra med för att öka motivatinen.
Det är kul det här hörreni. Samtidigt är det kul att se att även min och Stures relation stärks.
Här en bebisbild på min guldklimp:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar