Jag är och har alltid varit en känslomänniska. Men jag har lär mig hantera mina innersta känslor senaste året. Jag hade en blogg i många år, som fortfarande finns kvar och där blottade jag ofta mitt hjärta. Jag har alltid älskat häftigt, okontrollerat och intensivt. Det har gett mig många korta och hetsiga kärleksaffärer. Mitt hjärta har gått i tusen biter och jag har krossat hjärtat. Aldrig varit nöjd och suktat efter den förbjudna kärleken. Levt på passion och attraktion.
Levt på längtan och beundran.
Jag har lockat och förfört och jag har blivit lockad och förförd.
Det har funnit personer som fått mig att tappa andan och förlorat fotfästet när jag har sett dom på hundra meter. Kännt mig svimfärdig och hjärtat har vridit sig ett plågsamt varv i mitt bröst.
För jag visste att det för alltid skulle stanna där.
I en kontrollerad passion som aldrig riktigt räckte till för att få det att funka i längden.
Idag har jag en stor passion, attraktion och framförallt trygghet i min Johan.
När han är brevid känner jag mig trygg.
Jag fantiserar om vår framtid om dagarna hur jag vill ha det med honom.
Se vårt barn växa upp, se hur vårt hem byggs upp och hur det utvecklas med vårat hundintresse.
Hur vi firar den viktigaste dagen i vårt liv tillsammans genom bröllop....för det kommer ske en dag.
Han är min framtida man.
Men jag tror att det är viktigt att få sitta som jag gör just nu.
Hitta en låt som berör och låta gamla känslorna fylla rummet och vara okontrollerade för en stund.
För att påminnas om att livet då var häftigt, men att livet nu är fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar