Funderingar

Jag tillhör nog inte en av dom blivande mammorna som lusläser allt jag kommer över.
Jag är lite rädd för att läsa något som jag inte alls skulle vilja veta. Jag tror att i vissa fall blir jag hellre överaskad faktiskt... vill inte tänka på att jag kan spricka hela vägen där nere eller att jag kommer förmodligen skita på mig under hela processen... nej det vill jag inte...inte alls.

Men jag läser gärna hur barnet utvecklas under veckorna och hur andra mammor tänker första gången.
Det där med att man inte känner igen sig längre, att man undrar om man någonsin blir sig själv igen.
Jag var i Göteborg hela helgen med en nära vän och när jag kom hem så kände jag mig tom och inte alls pepp. Kände mig inte saknad eller något. Igår var jag en surkärring och helst HELST om jag kunde, så skulle jag krypa under täcket igen och läsa "Torka aldrig tårarna med handskar". Skita i allt.
Men, jag har ett jobb som jag faktiskt tycker om och är evigt tacksam att jag får tider på. Så det är bara att rota fram lektanten i mig...
Säg att detta depphumör går över?