Jag älskar verkligen att komma hem såhär mitt i natten. Det är så rofyllt på något vis.
I dörren möts jag av två glad svansviftande fyrbenta älsklingar. Zita flinar upp sig sådant att överläppen nästan åker över nosen på henne. Sedan ställer hon sig antingen på mig eller trycker sig emellan benen för att jag ska stå över henne och klia och mysa. Samtidigt har vi världens gladaste dansksvenska kille som hoppar jämnfota brevid och ställer sig på Zita för att nå upp till matte.
Sedan kryper jag upp i soffan och kollar facebook och lite TV (att jag igår fastnade framför big brother i si så där mer än två timmar, kan vi vara tysta om).
Hundarna ligger och sover nära mig och liksom njuter av att jag kommit hem.
Tanken på att jag har en varm och fin karl en våning upp att krypa ner hos gör det inte alls värre, inte alls.
Även om han fått sin lilla utskällning idag :P Men är man korkad så är man.
I morse när jag sover djupt så kommer han in i sovrummet och säger:
- Jag åker om 1-2 timmar.
- Vart ska du?
- Jag ska till Oskarshamn och titta på innebandy
Mitt svar i min sovdimma?
- Jaha då får jag äta själv idag..
När jag vaknar och inser att han har åkt till Oskarshamn börjar jag även tänka på att det är jääääävligt långt till dit för att titta på en match. Men intalar mig att han gärna vill se sista matchen eller att han hjälpte till att köra.
Faaaaast känner man Johan, så kan man räkna ut med röven att han faktiskt var där för att spela matchen. Hur jag lät när Johan erkände detta på telefon för mig?
- Hoppas du blir assjuk!
Det ska vara en rastlös, alldeles för snäll och lätt korkad Johan till att komma på tanken att spela match efter 6 dagars influensa....som inte är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar